Han är uppstånden!

Ja, han är sannerligen uppstånden!
Jag önskar er alla en glad och välsignad påsk.

Gloria! Gloria!! Gloria!!! In excelsis Deo!

Vetenskapen misslyckas att vederlägga Gud

I dagarna har det kommit artiklar som bestämt kritiserar de vetenskapsmän som menar att Gud bara är ett hjärnspöke, ett resultat av hjärnans neurologiska aktivitet.
De hänvisar till undersökningar som gjorts av sådana aktiviteter i samband med religiösa upplevelser. I en artikel av Ulf Jonsson på SvD hänvisar han dock till en religionsfilosof vid namn Anne Runehov som menar att man inte kan dra de slutsatser som bl a Dan Larhammar(stenhård ateist om jag inte misstar mig) har gjort av dessa undersökningar, nämligen att Gud inte skulle existera:

Att det finns bestämda orsakssamband mellan religiösa upplevelser och hjärnans aktivitet är självklart. Lejonparten av avhandlingen handlar om hur dessa samband ser ut i detalj. Men förekomsten av sådana samband visar inte automatiskt att hjärnans neurologiska aktivitet är vår enda nyckel till förståelsen av religiösa upplevelser. Inte heller visar det att innehållet i upplevelserna bara är en produkt av hjärnans aktivitet. Steget mellan att mäta hjärnans aktivitet och att faställa huruvida Gud finns visar sig vara stort, minst sagt.

En annan sak som nämns, och som jag tycker är så uppenbart att det är löjligt att man ville direkt dra den slutsatsen som man gjorde vid dessa mätningar av hjärnvågorna, nämligen detta:

Lika litet som vi kan avgöra om det faktiskt finns en äppelpaj på bordet bara genom att mäta hjärnaktiviteten hos någon som säger sig se en äppelpaj på bordet, lika lite kan man avgöra om Gud finns genom att mäta hjärnaktiviteten hos någon som har en religiös upplevelse. Och ännu mycket mindre går det att avgöra trovärdigheten i religiösa övertygelser genom att testa om man kan framkalla dem på experimentell väg. Att det går att framkalla upplevelser på så sätt - till exempel genom droger - är känt sedan länge. Men det säger inget om vad som existerar eller inte existerar i verkligheten.

Man har även försökt ge denna förklaring till Heliga Birgittas uppenbarelser i en artikel i SvD den 24 februari, att det var epilepsi som triggade hennes fantasi .
Birger Bergh skrev även han en artikel i SvD att denna förklaring inte håller, för det första för att det i källmaterialet aldrig står något om att Birgitta skulle ha haft epilepsi, trots att det var en känd sjukdom, och omtalades i samtida skrifter, också i vittnesförhör som låg till grund till hennes helgonförklaring, fast de då gällde andra personer, inte henne.
Sedan nämner han det faktum att det flesta epileptiker inte är författare, även om det finns undantag, och då har man aldrig velat hävda att det var på grund av sjukdomen som triggade epileptikern Dostojevskijs fantasi. Till sist avslutar han med en rolig kommentar:

Epilepsihypotesen har därför ungefär samma vetenskapliga bärkraft som om man skulle göra gällande att Hemingways litterära snille berodde på hans alkoholism. Jag känner till många personer som super som trattar, rentav i Lund, men se - ingen av dem kommer att få Nobelpris. I varje fall inte i litteratur.

Så där har ni det, vetenskapen lyckas alltså inte vederlägga Gud och Tron, och inte tror jag att det är vetenskapens uppgift heller, precis som man inte kan använda sig av skapelseberättelsen för att ge en exakt redogöring för hur länge universum har funnits så kan inte undersökningar av hjärnvågor säga om Gud existerar eller inte. Det påminner mig om en kommentar som gjordes av en amerikansk nunna, Moder Angelica(Grundaren av den katolska kanalen EWTN) om unga ateistiska vetenskapsmän: "Ni är så intelligenta, och ändå förstår ni ingenting".

Vatikanen hjälpte kidnappad svensk

Klicka på rubriken för att läsa denna nyhet.
Kom igen nu alla liberaler, radikalfeminister och övriga antikatoliker!
Var är era kommentarer nu?

Inget är heligt

Ivrarna för den sexuella lössläppheten har nått en ny bottennivå, ty nu besudlar man religiösa bilder i en kampanj för preventivmedel. Detta har skett i Spanien(föga förvånande) då man har använt en bild av Jesu hjärta och ersatt hjärtat med ett preventivmedel. De antikatolska vindarna där lär inte sluta blåsa på ett bra tag. O tempora! O mores!
När ska galenskaperna upphöra?
De som kan spanska kan läsa hela nyheten här

Pelle Poluha om påvedömet

På Pelle Poluhas blogg lägger han fram de bibliska grunderna för påvedömet.
Varför den här killen inte är katolik fattar jag inte.
Klicka på rubriken för att läsa hans text.

Ekumenik

Jag pratade för några dagar sedan med en vän till mig, en mycket from katolsk tjej, om ekumeniska projekt.
Jag frågade henne om det inte vore bra om kristna från alla samfund kunde ha ett projekt om kyskhet, idén kom till mig när jag för några veckor sedan såg en dokumentär om ett ungt frikyrkligt par som planerade sitt bröllop, och som modigt förklarade för de svenska tittarna varför de väntar med att ha sex tills de har gift sig, hur mycket mer uppmuntrade skulle vi inte bli om vi stöttade varandra?
Detta föreslog jag då för min vän, och hon sa nåt i stil med "jo, kanske det". Men när jag sedan föreslog att vi skulle gå på ett frikyrkligt möte för att lära känna dem bättre så var hon helt emot det, och talade om att vi inte fick låta oss påverkas av dem så att vi blev mindre katolska, och började sedan tala om att vi först borde koncentrera oss inom Katolska Kyrkan först, att vi egentligen inte behöver de andra kristna.

Jag måste säga att jag inte håller med om detta, när kardinal Walter Kasper var i Sverige för några år sedan sade han att jobba för ekumeniken är en skyldighet för oss alla, det är ju synd att kristna ska vara splittrade och vi bör därför jobba mycket för enheten, och då behövs ju alla kristna samfund. Dessutom tror jag innerligt att andra kristna kan ge oss katoliker något, t ex den här entusiasmen för kyskheten jag såg i denna dokumentär är något jag inte ser alltför ofta hos katolska ungdomar, vi kan lära av varandra, definitivt.

Sedan sade hon något annat, att ekumeniken ofta handlar om att man "gullar" med varandra, att man ber och sjunger tillsammans och alla våra problem är som bortblåsta.
Här håller jag faktiskt med om att det finns sådana tendenser, och det finns faktiskt en fara med det, för om man håller på jämt med detta gullandet och låtsas om att vi inte har några problem, vad gör vi då för framsteg för att uppnå enhet?
Ekumeniken måste också innefatta att vi diskuterar saker som vi inte är överens om. När jag ibland har diskuterat på den kristna communityn Crossnet Flow får jag ofta höra att vi borde inte "gräla" så mycket, utan fokusera på vad vi har gemensamt och inte vad som skiljer oss åt. De verkar tycka att det är fel att man debatterar, att det på något sätt skadar gemenskapen.
Men nej, vi måste diskutera frågorna som skiljer oss åt, annars kommer vi ingenvart.
Det är inget fel med debatt, så länge vi gör det med respekt och inte är otrevliga mot varandra.
Jesus Kristus är Sanningen, och sanning är något som vi strävar efter. Och vi uppnår den aldrig om vi ignorerar de skillnader som finns mellan oss.

Äntligen!

Nu har det skett, en katolsk blogg på svenska.
Jag tycker att det ska bli spännande, nu kommer jag inte på vad mr jag ska skriva, utan jag meddelar nu bara att jag finns.

Ha det bra, och

Dominus Vobiscum!