Ekumenik

Jag pratade för några dagar sedan med en vän till mig, en mycket from katolsk tjej, om ekumeniska projekt.
Jag frågade henne om det inte vore bra om kristna från alla samfund kunde ha ett projekt om kyskhet, idén kom till mig när jag för några veckor sedan såg en dokumentär om ett ungt frikyrkligt par som planerade sitt bröllop, och som modigt förklarade för de svenska tittarna varför de väntar med att ha sex tills de har gift sig, hur mycket mer uppmuntrade skulle vi inte bli om vi stöttade varandra?
Detta föreslog jag då för min vän, och hon sa nåt i stil med "jo, kanske det". Men när jag sedan föreslog att vi skulle gå på ett frikyrkligt möte för att lära känna dem bättre så var hon helt emot det, och talade om att vi inte fick låta oss påverkas av dem så att vi blev mindre katolska, och började sedan tala om att vi först borde koncentrera oss inom Katolska Kyrkan först, att vi egentligen inte behöver de andra kristna.

Jag måste säga att jag inte håller med om detta, när kardinal Walter Kasper var i Sverige för några år sedan sade han att jobba för ekumeniken är en skyldighet för oss alla, det är ju synd att kristna ska vara splittrade och vi bör därför jobba mycket för enheten, och då behövs ju alla kristna samfund. Dessutom tror jag innerligt att andra kristna kan ge oss katoliker något, t ex den här entusiasmen för kyskheten jag såg i denna dokumentär är något jag inte ser alltför ofta hos katolska ungdomar, vi kan lära av varandra, definitivt.

Sedan sade hon något annat, att ekumeniken ofta handlar om att man "gullar" med varandra, att man ber och sjunger tillsammans och alla våra problem är som bortblåsta.
Här håller jag faktiskt med om att det finns sådana tendenser, och det finns faktiskt en fara med det, för om man håller på jämt med detta gullandet och låtsas om att vi inte har några problem, vad gör vi då för framsteg för att uppnå enhet?
Ekumeniken måste också innefatta att vi diskuterar saker som vi inte är överens om. När jag ibland har diskuterat på den kristna communityn Crossnet Flow får jag ofta höra att vi borde inte "gräla" så mycket, utan fokusera på vad vi har gemensamt och inte vad som skiljer oss åt. De verkar tycka att det är fel att man debatterar, att det på något sätt skadar gemenskapen.
Men nej, vi måste diskutera frågorna som skiljer oss åt, annars kommer vi ingenvart.
Det är inget fel med debatt, så länge vi gör det med respekt och inte är otrevliga mot varandra.
Jesus Kristus är Sanningen, och sanning är något som vi strävar efter. Och vi uppnår den aldrig om vi ignorerar de skillnader som finns mellan oss.