Vad ska vi göra av konciliet?

Många hade stora förhoppningar på Andra Vatikankonciliet, det skulle bli början på en ny pingst, en förnyelseperiod för Kyrkan då hon skulle bli ung på nytt och ge sig ut i världen med ökad vitalitet och frimodighet. Nu, 45 år senare kan vi konstatera att detta i stort inte har varit fallet.
Och den gamla förkonciliära Kyrkan som blev bespottad och misskrediterad av dåtidens progressiva framstår i ett allt klarare ljus när man ser vilken kris vi befinner oss i idag med brist på kallelser, minskat deltagande i liturgin samt det besinningslösa experimenterande med liturgin där exemplena är många. Efter konciliet drabbades Kyrkan av en identitetskris, ordensfolken och prästerna drabbades av en identitetskris. Jag är övertygad om att denna identitetskris är en faktor i de skandaler vi har upptäckt och våndats över den senaste tiden.

Varför blev det såhär? Några vill få det till att konciliet är ogiltigt och att Kyrkan har fallit i apostasi. Ingen som tror på Andens ledning och Kristi ord till Petrus(Matt 16:18) kan på allvar tro detta. Jag tillhör de som tror att konciliet har blivit "kapat" av människor som har läst in sin egen agenda. Några säger att de kan göra just det för att koncilietexterna i sig själva är tvetydiga och lämnar rum för olika tolkningar. Dessa personer inser dock inte att en sann förändring bygger på det som redan finns och att däri ligger nyckeln för att tolka texterna. Påven Benedikt XVI har identifierat denna nyckel som kontinuitetens hermeneutik, vilket inte på något sätt är hans eget påfund utan något som den salige påven Johannes XXIII klargjorde redan vid konciliets början.

Det är dock tydligt att alla inte tolkar konciliet på det sättet, teologen Hans Küng är det mest kända exemplet, när han öppet förnekar läran om påvens ofelbarhet, vägrar låta sig stå till svars och följaktligen förlorade sitt mandatum att undervisa i katolsk teologi. Jag tror dock att han bara är en bricka i ett större spel. Det faktum att Andra Vatikankonciliet var det mest mediabevakade konciliet genom tiderna har säkert påverkat människors förståelse av den.
En amerikansk teolog vid namn Michael Novak, var på plats vid konciliets andra session som journalist, och skrev en bok med titeln The Open Church, en bok han själv erkänner har en progressiv agenda. Han skrev i den amerikanska tidsskriften Crisis Magazine att som journalist var det mycket lättare att betona det nya än att peka på kontinuitet, en journalist ska ju förmedla nyheter, och kontinuitet har väl inte så mycket nyhetsvärde. Och vad är det de flesta människor förknippar med konciliet? Avskaffandet av latin i mässan och abstinens från kött på fredagar.

Artikeln i Crisis Magazine är väldigt intressant, för den är skriven av en man som tagit avstånd från sina tidigare "progressiva" ståndpunkter och ger oss en unik inblick i hur många människor med hans idéer såg på Kyrkans arv och hur konciliet skulle tolkas. Novak skriver att då de(i.e. de progressiva) gärna anklagade "traditionalisterna" för triumfalism, så kände han själv en triumfalism över innovationer i Kyrkan som segrade över förlegade traditioner. Detta är en känsla jag även märkte när jag läste Gunnel Vallquists rapportering av konciliet, Dagbok från Rom. Folk med hennes åsikter var tydligt de upplysta och toleranta medan de som gjorde motstånd mot dessa var trångsynta mörkermän, och boken är genomsyrad av en skamlös schadenfreude. Novak skriver också att de såg det hela som ett maktskifte och att det var nu upp till dem att förverkliga de förändringar konciliet hade beslutat om, han skrev därför många artiklar efter konciliet som han ansåg var i linje med det, och argumenterade bl a för experimenterande med liturgin och användning av preventivmedel. Väldigt ångerfull säger han nu att hans tid i skärselden kommer bli mycket plågsam, även om den bara skulle bestå i att kontemplera hans artiklar från 60- och 70-talet.

Jag tror alltså att media är en stor orsak till varför det finns en så stor förvirring angående konciliet. De har på något sätt fått företräde till tolkningen av konciliet, trots att det mer ligger i deras natur att betona nyheter snarare än kontinuitet. Ändå är det så ett koncilium måste tolkas. Många har redan talat om påvens betoning av kontinuitet med resten av Kyrkans Tradition som en tolkningsnyckel av Andra Vatikankonciliet. På den vägen måste vi fortsätta, med en förnyad uppskattning av Kyrkans arv, vare sig det gäller liturgi eller tänkare(host host, Thomas av Aquino) har vi en större chans att nå en förnyelse och reform av Kyrkan som är värd namnet. Jag tänker därför inom kort skriva ett par inlägg om förändringar i Kyrkan som knyter an till Traditionen.

P.S. Jag ville länka till Novaks artikel, men i skrivande stund funkar inte den sidan, men jag ska lägga ut den när den fungerar igen, för artikeln är verkligen läsvärd.

Uppdatering: Här är länken till Novaks artikel.