Om självständigt tänkande i Kyrkan
Mina första tankar när jag skriver detta inlägg är: "Wow! Detta är mitt 100:e inlägg! Och sedan mindre entusiastiskt: "Whoa, detta är bara mitt 100:e inlägg", har haft bloggen i 4 år nu.
Debatten mellan mig och Bengt Malmgren är nu igång, utmärkt! Jag älskar en god polemik. Jag har gett ett svar på hans senaste inlägg, här vill jag ta upp ett sidospår han gick in på i sina ad hominem argument i hans svar till mig. Först insinuerar han att jag inte tänker själv och sedan jämför han mig med en fundamentalist för att jag frågar om auktoritativa uttalanden från läroämbetet(inget nytt, det är svaret man brukar få när man ber om kött på benen i form av konkreta bevis från läroämbetet).
Jag är väl medveten om hur viktigt det är med självständigt tänkande, det är något väsentligt när det gäller att mogna som människa. Och detta är självfallet viktigt både inom den spekulativa teologin och än mer i en praktisk tillämpning av moralteologiska principer, inte minst i ens eget privata andliga liv. Det går inte att tillämpa kasuistik.
Men ett självständigt tänkande är till ingen nytta om den inte är fäst vid ett mål, det självständiga tänkandet är inte ett mål i sig. Vårt nakna förnuft ger oss etiska principer som leder till det naturligt goda, medan den kristna uppenbarelsen(som inte motsäger förnuftet utan fulländar den) leder oss till det övernaturligt goda som är Gud själv.
Och en katolik som känner sin tro vet att det är Kyrkans läroämbete(dvs påven och alla biskopar i gemenskap med honom) som i första hand vakar över Kyrkans lära. Går man emot Kyrkans lära så missar man målet, vad hjälper det då att man har självständigt tänkande?
Jag förnekar inte att det finns rum för mycket kreativitet och självständighet inom Kyrkan och den teologiska reflektionen, och detta är viktigt. Men för att detta ska bära frukt måste man alltid ha målet i sikte, detta är vad Kyrkan värnar om.
Mitt problem med Bengts ståndpunkt är dels att den går emot Kyrkans läroämbete, men också att han hävdar att den inte gör det, liberala katoliker förnekar åtminstone inte detta.
Detta är vad jag försökte påpeka i mitt senaste inlägg, intentionen var aldrig att strypa självständigt tänkande, utan ett tänkande som missar målet. I detta fall vore det att komma fram till ett sant påstående om Kyrkans hållning i kondomfrågan.
Och angående mitt eget självständiga tänkande så vet jag inte om allt har blivit sagt i den frågan, vad den pågående diskussionen kan leda till kan jag inte säkert veta, men personligen tror jag inte att Kyrkan går på Bengts linje. Vad jag dock vet är vad Kyrkan på ett auktoritativt plan har sagt och inte sagt om kondomer, och det är inte att de har en given plats i bekämpningen av AIDS.
Debatten mellan mig och Bengt Malmgren är nu igång, utmärkt! Jag älskar en god polemik. Jag har gett ett svar på hans senaste inlägg, här vill jag ta upp ett sidospår han gick in på i sina ad hominem argument i hans svar till mig. Först insinuerar han att jag inte tänker själv och sedan jämför han mig med en fundamentalist för att jag frågar om auktoritativa uttalanden från läroämbetet(inget nytt, det är svaret man brukar få när man ber om kött på benen i form av konkreta bevis från läroämbetet).
Jag är väl medveten om hur viktigt det är med självständigt tänkande, det är något väsentligt när det gäller att mogna som människa. Och detta är självfallet viktigt både inom den spekulativa teologin och än mer i en praktisk tillämpning av moralteologiska principer, inte minst i ens eget privata andliga liv. Det går inte att tillämpa kasuistik.
Men ett självständigt tänkande är till ingen nytta om den inte är fäst vid ett mål, det självständiga tänkandet är inte ett mål i sig. Vårt nakna förnuft ger oss etiska principer som leder till det naturligt goda, medan den kristna uppenbarelsen(som inte motsäger förnuftet utan fulländar den) leder oss till det övernaturligt goda som är Gud själv.
Och en katolik som känner sin tro vet att det är Kyrkans läroämbete(dvs påven och alla biskopar i gemenskap med honom) som i första hand vakar över Kyrkans lära. Går man emot Kyrkans lära så missar man målet, vad hjälper det då att man har självständigt tänkande?
Jag förnekar inte att det finns rum för mycket kreativitet och självständighet inom Kyrkan och den teologiska reflektionen, och detta är viktigt. Men för att detta ska bära frukt måste man alltid ha målet i sikte, detta är vad Kyrkan värnar om.
Mitt problem med Bengts ståndpunkt är dels att den går emot Kyrkans läroämbete, men också att han hävdar att den inte gör det, liberala katoliker förnekar åtminstone inte detta.
Detta är vad jag försökte påpeka i mitt senaste inlägg, intentionen var aldrig att strypa självständigt tänkande, utan ett tänkande som missar målet. I detta fall vore det att komma fram till ett sant påstående om Kyrkans hållning i kondomfrågan.
Och angående mitt eget självständiga tänkande så vet jag inte om allt har blivit sagt i den frågan, vad den pågående diskussionen kan leda till kan jag inte säkert veta, men personligen tror jag inte att Kyrkan går på Bengts linje. Vad jag dock vet är vad Kyrkan på ett auktoritativt plan har sagt och inte sagt om kondomer, och det är inte att de har en given plats i bekämpningen av AIDS.
posted by Jacob @ 9:23 em
3 Comments:
At 6:08 fm,
Bengt Malmgren said…
Jakob! Jag har svarat dig på min blogg:
http://www.katolsktfonster.se/forum/blogs/15200.aspx
At 3:23 em,
Lars Flemström said…
Vad är självständigt tänkande i Sverige? Det är om en läkare inte tycker som Socialstyrelsen. Nu pågår en ny landstingsfinansierad reklamkampanj för kondomer: Stoppa klamydia - skydda dig!
Som om det funnes något enkelt sätt för den som lever promiskuöst att skydda sig. I Sverige är tyvärr Katolska kyrkan den enda organisrade kraft, som står emot. Det är därför tragiskt när enskilda katolska opinionsbildare sviktar.
Det finns en mängd missuppfattningar, som faktiskt underblåses av den ensidiga kondompropagandan.
1. Gelottes tryckkokarteori: att män som inte har regelbundet veckosex förvandlas till exploderande tryckkokare, dvs att män inte kan kontrollera sin sexdrift. Om detta vore sant, skulle alla förmaningar vara meningslösa.
2. Att aids är en livsfarlig sjukdom har lurat många att tro att hiv-viruset i sig skulle vara farligt. Tvärtom är hiv ett av de "snällaste" virus som finns. Det behövs ganska extrema omständigheter för att släppa loss en epidemi.
3. De flesta förstår inte skillnaden mellan endemi och epidemi. En epidemi är ett massinsjuknande. Om sjukdomen i sig är dödlig leder epidemier till massdöende. Det finns inga mediciner som kan utrota hiv. Om förekomsten av hiv endast är endemisk finns en chans att hiv-viruset dör ut, när redan smittade personer dör. En endemi utmärks alltså av ett ringa antal nysmittade, medan en epidemi utmärks av ett stort antal nysmittade.
4. Om man inte förstår skillnaden mellan epidemi och endemi, förstår man inte heller att det första etappmålet för ett epidemi-drabbat land är att trycka tillabaka sjukdomen så att den blir endemisk igen. Möjligheten att så sker, beror på den genomsnittliga förekomsten av riskbeteenden inom befolkningen. Även om en grupp fortsätter att leva promiskuöst, sänks juj medeltalet av riskbeteenden om en annan grupp väljer att leva avhållsamt. Och om det är ett land med en stor katolsk befolkningsandel, kan det vara avgörande att alla katolska opinionsbildare sluter upp bakom påven, som faktiskt har rätt.
Eftersom den svenska normalbefolkningen inte påverkas av teologiska artument, måste man skaffa sig epidemiologiska grundkunskaper för att kunna övertyga. En bok, som jag verkligen kan rekommendera till den medicinskt outbildade är Evengård: Epidemiernas historia och framtid. Det är en antologi, där experter inom olika områden belyser epidemierna ur medicinsk, historisk, sociologisk och teologisk synvinkel.
Epidemiernas historia visar att det första offret för en epidemi är de enskilda människornas, och inte sällan myndigheternas förmåga till självständigt förnutftigt tänkande. Historien visar att myndigheterna hellre bekämpar "paniken" i stället för epidemin, som om epidemin skulle bli ofarlig av fagert tal.
De hårda angreppen mot påven idag har alltså sin motsvarighet i de hårda angreppen mot dem som vågat säga sanningen under tidigare epidemier. Det är naturligtvis angeläget att alla krïstna ställer upp för påven i detta fall. Men det är svårt för andra att ställa upp, om inte katolikerna gör det själva.
Läs boken! Den kan f.ö. användas som underlag för en uppsats om kyrkan och epidemierna.
At 10:08 em,
Lars Flemström said…
En annan ödesdiger missuppfattning är att kondomer skyddar lika bra mot aids som mot oönskade graviditeter. Man missar då att en enda droppe kroppsvätska från en smittad person kan innehålla fler hiv-virus än mottagarens immunförsvar klarar av. Det enskilda virusets harmlöshet uppvägs alltså av att det har flera miljarder "kamrater", och detta begränsas inte till enstaka dagar.
Immunförsvaret försämras dessutom av andra könssjukdomar. Klamydia är en inkörsport för hiv, varför det är ytterst allvarligt att förekomsten av klamydia i Sverige snabbt närmar sig gränsen till epidemi.
Däremot begränsas kvinnans fertilitet till enstaka dagar, nämligen en enda dag per fyraveckorsperiod. Om makarna har regelbundet veckosex är alltså chansen en på sju att de slumpmässigt råkar ha sex just den dagen. Om då kondomen har en skyddsfaktor på 85% dröjer det alltså några år i genomsnitt innan kvinnan blir gravid.
Om kvinnan ammar ett tidigare fött barn, dröjer det ännu längre, i genomsnitt, innan kvinnan blir gravid på nytt. Amningen frisätter nämligen ett hormon som är ett naturligt preventivmedel. Som visserligen inte är särskilt effektivt på individnivå, men ger utslag i nativiteten på befolkningsnivå. När man skyller befolkningsexplositionen i vissa länder på Katolska kyrkans motstånd mot icke-naturliga preventivmedel, förtiger man alltså resultatet av den aggresiva marknadsföringen av bröstmjölksersättningar till kvinnor med fungerande bröstmjölkspruduktion.
Sammanfattningsvis, så ger kondomer ett mycket bättre skydd mot oönskade graviditeter än mot hiv, men är egentligen onödiga även som preventivmedel eftersom de naturliga preventivmetoder, som kyrkan rekommenderar, ger ett lika bra skydd.
Det finns dessutom utrustning för hemmabruk, med vilket man kan mäta kvinnans gulkroppsproduktion, varefter ett dataprogram med mycket hög precision räknar ut vilken dag i månaden som befruktning kan ske. Och nog måste det väl vara möjligt att avstå från sex en enda dag i månaden?
Det vore verkligen bättre att distibuera "p-datorn" till kvinnor i fattiga länder, än kondomer och bröstmjölksersättningar.
Skicka en kommentar
<< Home