Har helgon förkastat Kyrkans lära?

Detta är en fråga som kom upp i en diskussion på bloggosfären och är så intressant att jag inte kan motstå att skriva ett inlägg på just denna fråga.

Mitt svar på frågan är ett klart nej, för vad är Kyrkans lära? Det är inget annat än uppenbarelsen hon har tagit emot av Gud och som hon utlägger under Andens ledning, det är detta som är den katolska förståelsen av dogmernas utveckling, och det är därför vi kan säga att Kyrkans lära aldrig ändras trots att många dogmer under historien har fastslagits av Kyrkan. Kardinal Newman skrev en banbrytande essä om detta, den som önskar kan fördjupa sig vidare. Jag nöjer mig med att endast påpeka detta faktum.

Helgonen och deras liv pekar mot Gud, de inspirerar oss att själva leva på ett sätt som öppnar sig för Guds ingivelse. Men om de medvetet skulle hävda något som strider mot något som Kyrkan explicit lär ut så skulle sådana helgon gå emot sina egna syften, och skulle följaktigen inte vara helgon.

Ett sådant exempel är Origenes. En teolog från Alexandria och en av de mest kända teologer som funnits. Origenes var en skarpsinnad man med en mycket grundlig och avancerad bildning och var känd för sin övernitiska trosiver och längtan att lida martyrdöden. En man väl bekant med Skriften, en bönens man. Kort sagt, en man med en massa dygder som tillskrivs helgonen, trots detta blev han aldrig helgonförklarad. Anledningen? Han var en heretiker.
Han trodde nämligen på en slutgiltig universiell frälsning som inkluderade även djävulen. Detta hävdade han under en offentlig teologisk diskussion och fler än en biskop påpekade för honom att detta inte gick ihop med Kyrkans lära, han ignorerade deras påpekanden och han fördömdes i ett senare koncilium.

Jag måste dock påpeka att den katolska teologin gör skillnad på vad som kallas materiell heresi och formell heresi. Materiell heresi är en lära som objektivt sett går emot vad Kyrkan explicit lär ut, men en sådan heresi blir inte formell såvida en person inte håller fast vid en lära trots att han/hon vet att det är en heresi. Därför har många ståndpunkter som helgon höll fast vid på ett objektivt plan förklarats vara heretiska. Men eftersom det inte rör sig om en formell heresi så kan dessa helgon inte kallas heretiker, särskilt när det rör sig om frågor då Kyrkan på deras tid ännu inte hade fastslagit en dogm. Men detta gäller alltså inte i Origenes fall, iallafall om jag ska tro på vad Henry Chadwick skriver om Origenes i "The Early Church"(The Penguin History of the Church, 1967 reviderad 1993), ett standardverk i tidig kyrkohistoria.

Några uttryckte en viss oro över att lilla Therese av Lisieux skulle bli utnämnd till kyrkolärare för att hon hade uttryckt en önskan om att bli präst, vilket går emot vad Kyrkan lär ut. Men hennes önskan var just det, en önskan, inget mer. Det är en enorm skillnad mellan att önska något och att begära att Kyrkan ska bevilja en sådan önskan, ännu mindre att tro att det skulle vara möjligt. Det finns så vitt jag vet inget som pekar på sådana tendenser hos lilla Therese och hon kan därför inte tas som "gisslan" för människor som önskar att kvinnor ska kunna vigas till präster i Katolska Kyrkan.

Däremot finns det många exempel då helgon har vågat stå emot personer inom Kyrkan, t om när det handlade om påven själv. Ett känt exempel på det är den helige Dominikus, påven hade skrytsamt sagt om sitt palats: "Nu kan Petrus inte längre säga 'silver och guld har jag inte'" och den helige Dominikus svarade: "Nej, men han kan heller inte längre säga 'stå upp och gå'".
Men hans stora uppdrag inom Kyrkan var inte desto mindre att försvara Kyrkans lära mot albigensarna. Så när helgon förmanar auktoriteter inom Kyrkan så utmanar de inte hennes lära, utan snarare uppmanar helgonen de kyrkliga auktoriteterna att vara mer trovärdiga vittnen för den uppenbarelse som de förkunnar och bevarar. Men helgonen skulle aldrig gå emot det som Kyrkan explicit lär ut som uppenbarat av Gud, det är jag övertygad om.