Katolska författare: Graham Greene

Jag fortsätter min serie om katolska författare med ännu en engelsman. Graham Greene skydde dock en sådan beteckning utan föredrog att beskriva sig som "en författare som är katolik". Det stämmer i betydelsen att han inte använde sitt författarskap till att predika eller övertyga någon om den katolska trons sanning. Men den som har läst hans verk kan omöjligt förneka det enorma inflytande som Greenes tro har för hans författarskap. Detta kan man se speciellt i de böcker som kan klassificeras som "seriösa", men även i de verk som går under kategorin "underhållning" kan man märka det katolska. T ex Our Man in Havanna, ett satiriskt verk om en engelsk dammsugarförsäljare i Kuba(före Castros tid) som motvilligt blir en agent för den brittiska underrättelsetjänsten. Denne man har en dotter som han uppfostrat som katolik på begäran av hans f.d. fru som övergav honom och dottern, trots att han själv är ateist.

Graham Greene kom att intressera sig för den Katolska Kyrkan vid 21 års ålder pga sitt kommande bröllop med sin fästmö, Vivien. Hon var katolik och Greene ville veta mer om hennes tro, dock inte konvertera och sökte upp en präst för trosundervisning. Prästen som undervisade honom var konvertit och var van vid att hantera invändningar mot den katolska tron. Han gjorde ett stort intryck på Greene som bestämde sig för att bli katolik innan han gifte sig med Vivien. Allt var dock inte frid och fröjd efter detta. Greene var under hela sitt liv deprimerad och rastlös, och hans nyfunna tro ändrade inte på detta. 1948 separerade han från Vivien, dock tog han aldrig ut skilsmässa eller gifte om sig. Greene drack kopiösa mängder alkohol, tog periodvis även droger och var en kvinnokarl etc. Dessutom levde kände han ofta tvivel angående den tro han bekände som sin egen. Många av karaktärerna i hans böcker är plågade av antingen synd, tvivel eller både ock. Låt oss ta en titt på fyra verk som är tydligt katolskt präglade.

Brighton Rock berättar om den 17 årige Pinkie som är ledaren för ett kriminellt gäng trots att han är den yngste i den gruppen. De mördar en man vid namn Hale, och en medelålders kvinna som heter Ida är dem på spåren. Det är en thriller men det verkligt dramatiska sker i den andliga dimensionen. Pinkie är en avfallen katolik som har bestämt sig för att ta fördömelsens väg, han är fullt medveten om vad han valt.
Han möter Rose, som kommer från hans hemtrakter och som också är katolik. Rose är till skillnad från Pinkie en praktiserande katolik som lydigt ber sina "Fader vår" och "Hell dig, Maria". Hon blir förälskad i Pinkie trots hans våldsamma kriminella liv och väljer till slut även hon synden för att kunna leva med honom. Men hur långt är hon beredd att gå? Ida kommer allt närmare till att binda Pinkie vid mordet på Hale. Pinkie tar till en drastisk åtgärd som får ett våldsamt slut.

The Heart of the Matter(Hjärtpunkten), utspelar på en brittisk koloni i Västafrika under Andra världskriget. Scobie är en polisinspektör, ansvarig för säkerheten på området han bor på. Scobie och hans fru Louise är praktiserande katoliker, Scobie befinner sig dock i en andlig öken. Detta tycker jag illustreras väl genom att han har på sitt kontor en trasig rosenkrans som han aldrig tar och lagar. Till denna plats kommer det båtar med överlevande från ett skeppsvrak. En av dem är en ung kvinna, Helen, vars man inte klarade sig. Scobie fattar tycke för henne och de inleder en kärleksaffär, medveten om att äktenskapsbrott är en dödssynd. Han går till bikt, men eftersom han inte kan förmå sig själv att avbryta förhållandet med Helen ger prästen honom inte absolution. Han försöker dölja sin otrohet för sin fru, och för att hon inte ska misstänka något går han till kommunion i sitt tillstånd av dödssynd, "äter och dricker en dom över sig", för att citera helige Paulus. Scobie är medveten om allt detta och hans samvete tynger honom till det yttersta. Han inser att situationen är ohållbar och bestämmer sig för att ta sig ut ur situationen på ett sätt som ger upphov till ett intressant teologiskt spörsmål rörande Scobies själstillstånd.

The End of the Affair(Slutet på historien), handlar om författaren Maurice Bendrix som har ett förhållande med den gifta kvinnan Sarah Miles. De är lyckliga tillsammans, men en dag beslutar sig Sarah för att avsluta kärleksaffären utan att ge någon anledning. Det visar sig att Sarah har börjat tro på Gud efter en extraordinär händelse. Bendrix som inte tror på Gud ser Honom som en rival som stulit Sarah från honom. Bendrix agg mot Gud, som han inte tror på, blir så intensiv att Hans närvaro blir påtaglig för Bendrix som utbrister: "Jag hatar dig som om du existerade."
Bendrix inleder en strid med Gud som han omöjligt kan vinna, åtminstone inte på det sätt han tänker sig.

The Power and the Glory(Makten och Härligheten), den historiska bakgrunden till denna berättelse är mycket blodig. 1930- talets Mexiko, kommunister tar makten och förtrycker de troende, fast beslutna om att utrota Kyrkan. Många martyrer kommer ur denna konflikt, den mest kände är den salige Miguel Pro. Huvudpersonen i denna bok är en präst precis som Pro, och lever därför livsfara. Men där stannar likheterna, för denne präst hade inte samma dygder och rika andliga liv som Miguel Pro. Denne präst är alkoholiserad(en s.k. whiskypräst), och har en dotter som är frukten av hans relation med en kvinna. En man full av stolthet, pengalysten som blev präst av fel anledning. Han jagas av en polis som är idealist, lever ett asketiskt liv och hatar Kyrkan med stor passion. De kommer till slut att mötas där prästen insiktsfullt förklarar varför Kyrkan kommer leva vidare trots medlemmar som han: "Det finns en annan skillnad mellan oss. Det är meningslöst att ni arbetar på ert mål, om ni inte är bra människor själva. Och det kommer inte alltid att finnas bra människor i ert parti. Sen är ni tillbaka i allt det gamla igen: svält, prygel, armbågandet för att bli rik med vilka medel som helst. Men det spelar ingen större roll att jag är feg- och så vidare. Jag kan lägga in Gud i munnen på folk i alla fall- och jag kan ge dem Guds förlåtelse. Det förhållandet skulle inte bli annorlunda om så varenda präst i kyrkan var som jag."
En spännande jakt där plikten sätts på prov och denne skandalomsusade präst finner oväntat ädelmod och djärvhet hos sig. En av mina favoritböcker, rekommenderas starkt.

Det är en dyster bild som Greene målar upp i sina böcker, men vad dessa fyra böcker också har gemensamt är den tydliga strimman av hopp som hittar sin väg in i allt elände. Detta är precis som i Waughs Brideshead Revisited den Gudomliga nåden som bryter sig in i vår verklighet och lyfter upp oss igen, om vi låter Honom göra det. Detta är ett tema som blev svagare med åren, vilket ledde till en försämring i den litterära kvaliteten i Greenes böcker. Det är förstås ganska uppenbart att jag som katolik säger det, Men läs själva och jämför, är senare verk som The Honorary Consul(Honorärkonsuln) och Travels with My Aunt(Resor med moster Augusta) lika djupa och fascinerande som hans "katolska" böcker.
Greene själv klagade över att frånvaron av en andlig dimension i litteraturen gjorde karaktärerna endimensionella. Greene hamnade i kommunistträsket som så många andra författare och hans böcker blev mer världsliga. Greenes tvivel syntes mer, i hans roman Monsignor Quixote har huvudpersonen, en präst, svårt att tro på helvetets existens. Anledningen till det är att helvetet nämns mest av Paulus i hans brev, som han uppfattar som hård medan Lukas som är medlidandets apostel knappt nämner det alls. När han samtalar om Hitler och Franco med sin vän, den kommunistiske borgmästaren Sancho, säger denne: "Om deras föräldrar bara hade fått använda preventivmedel."
De teologiska diskussionerna, från att ha varit djupa och insiktsfulla i hans tidigare verk blev larviga i denna bok. Jag tyckte dock att boken var stundtals rolig. De senare böckerna präglas tydligt av hans politiska engagemang för vänstern och hans växande kritik mot Kyrkan, t ex synen på preventivmedel. Dock var det en del saker han som han förvånande nog höll fast vid, t ex att han tyckte inte att kravet på celibat för stiftspräster i latinska kyrkan skulle avskaffas. Han var inte heller särskilt imponerad av Hans Küng, och betraktade inte honom som en katolsk teolog. Han hörde också till dem som beklagade liturgireformen som följde Andra vatikankonciliet.

Greene var en komplicerad man som kämpade med tron, som tvivlade ofta till skillnad från sin vän Evelyn Waugh som sade att han efter sin konversion aldrig hyste allvarliga tvivel och som var mån att vara trogen Kyrkans läroämbete. När Greene var nära döden bad han dock om sakramenten, så kanske fick nåden sista ordet i hans liv precis som i hans katolska böcker.