Katolska författare: G.K. Chesterton

G.K. Chesterton är en av de största författarna från det förra århundradet, ändå har han tydligt ignorerats av eftervärlden, förutom i citatböcker där många av hans kvicka och träffsäkra meningar(i stil med Oscar Wilde och George Bernard Shaw) återfinns. Det verkar vara ett klassiskt fall av "vinnarna skriver historien", bland de författare jag skriver om i den här serien är Chesterton den som är mest uttryckligt katolsk i sina skönlitterära verk. Det hindrade dock inte t ex Jorge Luis Borges, inte direkt känd för sin uppskattning av Katolska Kyrkan, att beundra Chestertons verk. Franz Kafka tillhör också dem som läst Chesterton med behållning, så det är ingen tvekan om att Chestertons intryck spred sig bortom de katolska kretsarna eller ens bortom andra kristna. Dock lever hans verk vidare, mycket tack vare amerikanska katoliker och förlaget Ignatius Press som har gett ut hela hans corpus till nya generationer. Chesterton var en mångfacetterad författare och tänkare som skrev romaner, poesi, apologetik, biografier och andra populärvetenskapliga verk och uttryckte idéer om politik, historia, filosofi, teologi, litteratur etc.

Han var till yrket journalist och gav under en period ut sin egen tidning som hette GK's Weekly. Han var vän med George Bernard Shaw trots att de i många avseenden var varandras motsatser, Chesterton en bekännande kristen, Shaw en övertygad ateist. Shaw som var smal som en pinne höll sig med en någorlunda asketisk livsföring som förbjöd kött och alkohol medan Chesterton som var både lång och tjock(kallades för the colossal genius av Shaw), var inte känd för att tacka nej till vare sig en god biff eller ett gott glas ale. Shaw var socialist medan Chesterton var distributist, en modell som erbjuder ett tredje alternativ till socialism och kapitalism. Deras relation till varandra verkade dock ha varit avslappnad, ett känt meningsutbyte mellan dem lyder:
Chesterton: När man tittar på dig kan man tro att det råder hungersnöd i landet.
Shaw: Och när man tittar på dig kan man tro att du har orsakat den.
Chesterton har som sagt skrivit om mycket, men jag kommer här att koncentrera mig på honom som skönlitterär författare. Det första verket av det slaget som han gav ut var Mannen som var Torsdag(The Man who was Thursday). Den börjar som en spännande thriller, en man vid namn Gabriel Syme jobbar för polisen under täckmantel och lyckas infiltrera sig in bland en grupp anarkister. Han kommer t om in i deras högsta råd som består av sju personer som alla har namn efter veckodagarna, varav den som kallas Söndag är ledaren. Syme kommer in som Torsdag och får nys om ett stort och fruktansvärt terrordåd som de planerar, han kan inte meddela polisen om detta utan måste själv försöka stoppa dem. Det visar sig dock att Söndag verkar besitta krafter som är utomvärldsliga och vad som började som ett polisfall tar alltmer form av en kosmisk strid mellan gott och ont. Slutet är dock väldigt oväntat. Denna roman är en av de mest kreativa och fantasifulla böcker jag läst. Den har färgrika målande beskrivningar som påminner om en saga men som också uttrycker filosofiska tankar på ett glasklart sätt. Intrigen är välbyggd och karaktärerna engagerande plus att den innehåller Chestertons avväpnande och intelligenta humor.

Men det är hans berättelser om Fader Brown som Chesterton kanske är mest känd för. Fader Brown är en katolsk präst som med hjälp av sin tro och sitt förnuft, och hans djupa kunskap om den mänskliga naturen löser ena brottsfallet efter det andra. Det är klassiska deckarhistorier i den engelska traditionen. Paralleller har dragits mellan Fader Brown och Arthur Conan Doyles protagonist Sherlock Holmes. Holmes metod var deduktiv medan Brown använde sig mer av sin intuitiva insyn. Fader Brown är långt ifrån den inskränkte typen som många associerar med en religiös person utan är väldigt vaken och informerad av sunda katolska idéer. När han upptäckte en man vid namn Flambeau som en bluffmakare som utgav sig för att vara präst frågade denne hur Brown visste att han var en bluff. Fader Brown svarade: Ni attackerade förnuftet, det är dålig teologi. Vid ett annat tillfälle sker ett underligt dödsfall och alla i sällskapet utom Fader Brown var övertygade om att det hade skett på ett mirakulöst vis, och de var förvånade över hans obstinata vägran att tro. "Tror ni inte på mirakel?" frågade någon i sällskapet. "Jo, det gör jag", svarade Fader Brown. "Jag tror på tigrar också men det betyder inte att jag ser tigrar överallt." Han ger dem sedan den naturliga förklaringen till dödsfallet. En typiskt katolsk hållning där den övernaturliga ordningen inte rubbar den naturliga. Berättelserna är välskrivna, genomtänkta och det faktum att hjälten är en katolsk präst är en tydlig indikation på att de är prokatolska. Vissa av berättelserna har klart apologetiska inslag där fördomar mot den katolska tron bemöts på ett elegant sätt.

Chesterton var också en konstnär vilket märks på hans sätt att skriva. Snarare än att beskriva målar han upp mentala bilder som kan tala till en väldigt suggestivt. Ibland kan verklighet och fantasi smälta samman och där föregår han på sätt och vis den magiska realism som sägs ha sin grund i Jorge Luis Borges och som Gabriel Garcia Marquez har blivit känd för. Chesterton var klart övertygad om att fantasiberättelser eller sagor har en uppenbar koppling till verkligheten. Han skrev en gång: Sagor är sanna, inte för att de informerar oss om att drakar existerar, utan för att de informerar oss om att drakar kan dräpas. I sagornas värld får vi de sanningar som är djupare än blotta fakta, och som talar till människans estetiska sinne som är ett komplement till förnuftet och inte ett ersättande av den. Det är därför Chesterton ser Kristus och Hans liv som den ultimata berättelsen, med sin unika person och fantastiska under tillfredsställs det estetiska sinnet(i Brideshead Revisited frågade Charles Sebastian om han verkligen trodde på det där med de vise männen och djuren i stallet, och Sebastian svarade: But of course I believe all that, that's a lovely idea), medan förnuftet tillfredsställs genom att berättelsen är sann även i en filosofisk realistisk bemärkelse.

Vad som är anmärkningsvärt är att Chesterton skrev många av sina katolska verk innan han faktiskt blev katolik. Hans storebror Cecil hade tagit det steget före honom, sedan stupade han i första världskriget. För Chesterton var det en lång process, han blev influerad av Hilaire Belloc(även han en stor katolsk tänkare från förra århundradet) och Fader John O' Connor, mannen som stod som modell för Fader Brown. Det stora hindret var dock Chestertons fru, Frances, som vägrade konvertera. Det var hon som hade hjälpt honom att anamma den kristna tron och som vägledde honom i hans samvetsrannsakan, så det var inte lätt för Chesterton att ta det steget utan henne. När han till slut gjorde det skedde en slags andlig separation mellan dem som blev svår. Men sedan kom dagen då även hustrun konverterade och hon kunde återigen hjälpa Chesterton med hans samvetsrannsakan. Om ni inte har läst Chesterton rekommenderar jag starkt att ni gör det. En hemsida finns tillgänglig med hans samlade verk, och en bra introduktion till honom finns i The American Chesterton Society.