Politisk korrekthet i Kyrkan

Det är många saker som gör mig upprörd, en av de är löjliga anklagelser mot Kyrkan utan grund.
Desto mer smärtsamma är de som kommer från katoliker som säger sig vara lojala mot Kyrkan. Jag vet inte hur jag kan ge utlopp för min ilska på ett annat sätt än att skriva om det.
Bengt Malmgren skriver på sin blogg om den svenska översättningen av påvens senaste encyklika, som gjordes av Ylva-Kristina Sjöblom och som sedan granskades av fader Ingvar Fogelqvist. Fader Fogelqvist bearbetade tydligen texten till den grad att Ylva-Kristina Sjöblom inte längre känner igen sig i den. Det är uppenbarligen en knepig situation, någon har klantat till det. Det är sånt som händer, ingen är perfekt. Det är förståeligt att Ylva-Kristina Sjöblom inte är nöjd med situationen.
Men vad jag inte förstår är varför Bengt Malmgren kommer med samma illvilliga och tröttsamma spekulationer som genusforskarna på de svenska universiteten, jag citerar:

Hur kan något sådant här hända? Vet inte den högra handen vad den vänstra gör, finns det ingen övergripande kontroll av processer i stiftet? Eller är det helt enkelt nonchalans? Finns det ett genus-perspektiv inblandat? Ponera att det inte var Ylva-Kristina som gjort översättningen utan en man, och dessutom kanske en hög prelat eller biskop. Skulle det då vara tänkbart att modifiera hans text på detta sätt och trycka den utan att ha konfererat och förankrat det hos honom? Knappast!

Vad har han för skäl att tro att hela historien rör sig om ett manschauvinistiskt maktutövande från stiftets sida? Bara för att en kvinna har blivit oförorättad så beror det på att hon är kvinna?
Det är ett löjligt j' accuse som jag hoppas se mindre av i framtiden.