Några klargöranden
I G.K. Chestertons roman "Mannen som var Torsdag" säger hans huvudperson Gabriel Syme att ibland säger människor mer än vad de menar, just för att de verkligen menar det.
Detta är principen för satir, dvs det är inte verklighet, utan en fantasivärld som dock driver med eller uttalar en åsikt om den verkliga världen.
Anledningen till att jag skriver detta är ett inlägg på Bengt Malmgrens blogg som handlade om hur katoliker bör rösta i politiska val plötsligt kom att handla om min fiktiva(!) berättelse om Don Cogote, som dels är en parodi på Cervantes Don Quijote och har utvecklats till att bli en satir över en del företeelser som en katolik får handskas med i dagens samhälle.
I en av kommentarerna till det inlägget hävdar Bengt Malmgren att jag skriver om Bo Brander och Laurentiistiftelsen. För det första finns det ingen figur i berättelsen som ens ska föreställa Bo Brander. För det andra så är den fiktiva Laurentius Petristiftelsen ingen motsvarighet till Laurentiistiftelsen utan den stiftelsen är helt påhittad. Kapitlet i fråga som här åsyftas utspelar sig visserligen i Lund, men det är för att Don Cogote är på genomresa söderut från Stockholm och Lund och Uppsala är typiska tillhåll för högkyrkliga i Sverige, och anledningen till att stiftelsen har ett annat namn än stiftelsen i verkligheten är just för att stiftelsen i berättelsen inte motsvarar den i verkligheten, jag har inte ens varit där.
Den ilskna mobben i berättelsen som förföljer Don Cogote är bara ett utryck för oenighet, det är klart jag inte tror att sånt skulle ske i verkligheten.
Sedan påstår Bengt Malmgren att jag är emot ekumenik, ett svepande omdöme med tanke på att han inte ens känner mig.
Sedan ger sig Lars Flemström in i diskussionen och kom med en del påståenden som måste klargöras och dementeras.
Herr Flemström verkar tro att berättelsen kretsar kring honom. Jag tänker inte sticka under stol med att han inspirerade en del av vad som står där, men det är inte riktat mot honom personligen utan mot den högkyrkliga rörelsen varifrån jag tidigare har hört samma raljerande retorik. Herr Flemström påstår även att jag skulle vara min egen fiktiva figur Don Cogote, men jag är lika mycket han som Cervantes var Don Quijote.
Hoppas detta inlägg reder ut eventuella missförstånd.
I'm Jacob Astudillo and I approve this message.
Detta är principen för satir, dvs det är inte verklighet, utan en fantasivärld som dock driver med eller uttalar en åsikt om den verkliga världen.
Anledningen till att jag skriver detta är ett inlägg på Bengt Malmgrens blogg som handlade om hur katoliker bör rösta i politiska val plötsligt kom att handla om min fiktiva(!) berättelse om Don Cogote, som dels är en parodi på Cervantes Don Quijote och har utvecklats till att bli en satir över en del företeelser som en katolik får handskas med i dagens samhälle.
I en av kommentarerna till det inlägget hävdar Bengt Malmgren att jag skriver om Bo Brander och Laurentiistiftelsen. För det första finns det ingen figur i berättelsen som ens ska föreställa Bo Brander. För det andra så är den fiktiva Laurentius Petristiftelsen ingen motsvarighet till Laurentiistiftelsen utan den stiftelsen är helt påhittad. Kapitlet i fråga som här åsyftas utspelar sig visserligen i Lund, men det är för att Don Cogote är på genomresa söderut från Stockholm och Lund och Uppsala är typiska tillhåll för högkyrkliga i Sverige, och anledningen till att stiftelsen har ett annat namn än stiftelsen i verkligheten är just för att stiftelsen i berättelsen inte motsvarar den i verkligheten, jag har inte ens varit där.
Den ilskna mobben i berättelsen som förföljer Don Cogote är bara ett utryck för oenighet, det är klart jag inte tror att sånt skulle ske i verkligheten.
Sedan påstår Bengt Malmgren att jag är emot ekumenik, ett svepande omdöme med tanke på att han inte ens känner mig.
Sedan ger sig Lars Flemström in i diskussionen och kom med en del påståenden som måste klargöras och dementeras.
Herr Flemström verkar tro att berättelsen kretsar kring honom. Jag tänker inte sticka under stol med att han inspirerade en del av vad som står där, men det är inte riktat mot honom personligen utan mot den högkyrkliga rörelsen varifrån jag tidigare har hört samma raljerande retorik. Herr Flemström påstår även att jag skulle vara min egen fiktiva figur Don Cogote, men jag är lika mycket han som Cervantes var Don Quijote.
Hoppas detta inlägg reder ut eventuella missförstånd.
I'm Jacob Astudillo and I approve this message.
posted by Jacob @ 9:36 em
4 comments
