Med spjutspetsen i halsgropen

Den politiska situationen är väldigt intressant i Sverige just nu.
Kristdemokraternas väljarsiffror har sjunkit dramatiskt och har t om blivit omkörda av Sverigedemokraterna som har ökat(Gud hjälpe oss).
Det är intressant eftersom vi även befinner oss vid den "kamp" som pågår mellan partiledaren Göran Hägglund och vår biskop Anders Arborelius samt pingstpastorn Sten-Gunnar Hedin.
Och även fast biskop Anders klargjorde att han inte vill bestämma åt någon hur man ska rösta så har han satt fingret på ett problem, och visat praktiserande katoliker att kd alltmer glider ifrån de värderingar som vi delar med dem, och att de således håller på att förlora sin dragningskraft.
Kan kd:s minskade stöd bero på att stora delar av deras traditionella väljare vänder dem ryggen?
Om så är fallet, så hoppas jag att kd inser allvaret i detta och skärper sig.
Dock har jag viss förståelse, att stå för traditionella värderingar som att äktenskapet är till för man och kvinna, eller att ett ofött barn har rätt att leva är lika med politiskt självmord.

Fast om nu kd:s mer liberala hållning inte ger dem fler röster så kanske det är bättre att gå tillbaks till den traditionella ståndpunkten, även ur en pragmatisk synvinkel.

Syster Maria

När jag såg dokumentären "Nunnan" på SVT igår så blev jag positivt överraskad.
Jag trodde att den skulle innehålla den sedvanliga kristendomsfientliga vinklingen men icke.
Istället fick man se bilden av en normal men seriöst troende katolsk flicka som har bägge fötterna på jorden men vars ögon blickar upp mot himlen. Även hennes familj som skildrades på ett bra sätt, de verkade vara en öppen familj som gav ett mycket sympatiskt intryck.

Marta Cavallin som numera heter syster Maria av Bebådelsen, har gjort oss en stor tjänst.
Hon har visat Sverige att religiösa människor inte behöver svara mot den stereotypa bilden som knäppa fundamentalister som saknar kontakt med verkligheten.
Och hon har även visat att uppoffringar inte leder till att man blir olycklig, utan är en källa till den sanna glädjen som det innebär att leva för Gud.
Det är ett exempel för oss alla, hur vi än lever den kallelse vi alla har.
Hoppas att detta leder till fler kallelser, särskilt till ordnarna, och i synnerhet till broder Ingmars benediktinkommunitet.
Om ni inte har sett dokumentären så rekommenderar jag starkt att ni gör det.
Håll utkik efter repriserna på SVT.

Christus vincit

Han är uppstånden!
Ja, Han är sannerligen uppstånden!

En glad påsk önskar jag er alla.