Visa bilder på aborterade foster- en dålig idé

Jag har märkt lite här och var att man visar upp bilder på foster som blivit aborterade med förhoppning om att folk ska ändra uppfattning i just abortfrågan.
Dessa människor må ha de bästa intentioner(eller inte) men det är i min mening kontraproduktivt.
Lägg alltså märke till att jag inte skriver detta för att jag inte delar deras ståndpunkt(för det gör jag), utan just för att detta får en motsatt effekt av vad de vill uppnå.

Inom retoriken finns ett begrepp som kallas decorum, något som docent Göran Hägg kallar för "de trevligas princip" som innebär att när man beskriver något obehagligt eller svårsmält så ska man inte gå in på explicita detaljer för då upplevs man själv som obehaglig och då lyckas man inte övertala folk.
Och håller man på att visa sådana bilder så upplevs man som otäck och pervers även fast det är aborterna som är otäcka och perversa, som sagt, det får en motsatt effekt.
Nu menar jag förstås inte att man inte ska tala om frågan, för det är kanske den största tragedin i dagens civilisation att abort accepteras, visserligen att man har förståelse att kvinnor i desperata situationer tar till en sådan lösning, men att man godkänner den är något helt annat.
Men detta kan göras inom ramen för decorum, och mitt favoritexempel i denna sak är G.K. Chestertons dikt By the babe unborn:

                If trees were tall and grasses short,
                  As in some crazy tale,
                If here and there a sea were blue
                  Beyond the breaking pale,
                
                If a fixed fire hung in the air
                  To warm me one day through,
                If deep green hair grew on great hills,
                  I know what I should do.
                
                In dark I lie; dreaming that there
                  Are great eyes cold or kind,
                And twisted streets and silent doors,
                  And living men behind.
                
                Let storm clouds come: better an hour,
                  And leave to weep and fight,
                Than all the ages I have ruled
                  The empires of the night.
                
                I think that if they gave me leave
                  Within the world to stand,
                I would be good through all the day
                  I spent in fairyland.
                
                They should not hear a word from me
                  Of selfishness or scorn,
                If only I could find the door,
                  If only I were born.