Människans eviga existens- Del 1

Några diskusssioner med sjundedagsadventister gjorde mig uppmärksam på läran om människans totala förgörelse(annihilation), en lära som inte delas av speciellt många kristna samfund, däremot är det en lära hos t ex Jehovas vittnen. Annihilation innebär att människan slutar upp att existera, hon totalförintas. Detta är alltså de förtappades lott som enligt adventister är mycket mer barmhärtigt(alltså mer gott) än att lida ett evigt straff, det är mer gott att göra slut på en människas existens än att utsätta henne för lidande.
Ett sådant förhållningssätt är emellertid mycket problematiskt, jag citerar den tyske filosofen Dietrich von Hildebrand:

Some men think that death means descent into absolute nothingness. Therefore, they argue, death need not be feared because it will bring about the end of all suffering. This is a deceptive and false argument that gains plausibility from the tacitly-held concept that only a consciously-felt suffering is an evil.

In truth, however, existence as a personal being is a great good, the basis for all other things: our happiness and bliss, our loves and yearnings. But this personal existence is so basic, so taken for granted, that we are usually not completely aware of its remarkable value. If, then, we were to lose this fundamental good and descend into nothingness, this would constitute a terrible loss, a dreadful misfortune. Our no longer being able to suffer when we cease to exist would in no way mitigate the dreadful loss of personal existence.

Existensen i sig är något gott, den är grunden för att vi kan vara lyckliga överhuvudtaget.
Det kan alltså inte vara så att det är bättre att inte finnas till, och det är sannerligen ingen positiv syn på tillvaron. Allt som existerar är skapat av Gud, således är allt som existerar gott(jag behöver väl knappast påpeka att Gud såg att allt var gott i Första Moseboken?), och ondska är således endast avsaknaden av det goda och är därmed inte substantiell. Man skulle kunna säga att ondskan är lika med icke-existens ur en ontologisk synvinkel.
Och hur man då skulle få det till att det är mer värdigt en god och barmhärtig Gud att eliminera en människa snarare än att respektera hennes val är för mig obegripligt. Jag håller helt och hållet med Chesterton i detta citat: "Helvetet är Guds hyllning till människornas fria vilja".
Fortsättning följer...