Fiat Lux

En katolsk blogg på svenska

tisdag, januari 08, 2008

Människans eviga existens- Del 1

Några diskusssioner med sjundedagsadventister gjorde mig uppmärksam på läran om människans totala förgörelse(annihilation), en lära som inte delas av speciellt många kristna samfund, däremot är det en lära hos t ex Jehovas vittnen. Annihilation innebär att människan slutar upp att existera, hon totalförintas. Detta är alltså de förtappades lott som enligt adventister är mycket mer barmhärtigt(alltså mer gott) än att lida ett evigt straff, det är mer gott att göra slut på en människas existens än att utsätta henne för lidande.
Ett sådant förhållningssätt är emellertid mycket problematiskt, jag citerar den tyske filosofen Dietrich von Hildebrand:

Some men think that death means descent into absolute nothingness. Therefore, they argue, death need not be feared because it will bring about the end of all suffering. This is a deceptive and false argument that gains plausibility from the tacitly-held concept that only a consciously-felt suffering is an evil.

In truth, however, existence as a personal being is a great good, the basis for all other things: our happiness and bliss, our loves and yearnings. But this personal existence is so basic, so taken for granted, that we are usually not completely aware of its remarkable value. If, then, we were to lose this fundamental good and descend into nothingness, this would constitute a terrible loss, a dreadful misfortune. Our no longer being able to suffer when we cease to exist would in no way mitigate the dreadful loss of personal existence.


Existensen i sig är något gott, den är grunden för att vi kan vara lyckliga överhuvudtaget.
Det kan alltså inte vara så att det är bättre att inte finnas till, och det är sannerligen ingen positiv syn på tillvaron. Allt som existerar är skapat av Gud, således är allt som existerar gott(jag behöver väl knappast påpeka att Gud såg att allt var gott i Första Moseboken?), och ondska är således endast avsaknaden av det goda och är därmed inte substantiell. Man skulle kunna säga att ondskan är lika med icke-existens ur en ontologisk synvinkel.
Och hur man då skulle få det till att det är mer värdigt en god och barmhärtig Gud att eliminera en människa snarare än att respektera hennes val är för mig obegripligt. Jag håller helt och hållet med Chesterton i detta citat: "Helvetet är Guds hyllning till människornas fria vilja".
Fortsättning följer...

7 Comments:

  • At 9:48 fm, Blogger Johanna said…

    Just det där har jag funderat lite på ibland. Det står ju att människan får evigt liv som gåva från Gud när hon blir kristen, men om hon ändå lever vidare (i helvetet) om hon inte tror, varför står det i så fall inte "evigt liv i Guds närvaro" eller något liknande istället?

     
  • At 10:41 em, Blogger Jacob said…

    Kanske att man med "evigt liv" menar mer än att bara existera?

     
  • At 4:47 em, Blogger Kristina said…

    Jag ser dock två problem med detta:

    1) Om nu existensen är något gott - hur kan det då finnas i helvetet? Helvetet är ju total avsaknad från Gud och då kan det väl inte finnas något gott där? Eller finns det "goda delar" i helvetet?

    2) När Jesus säger:

    "Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup"

    tolkar jag det som att han vill mena på att det för sådana vore bättre att upphöra existera - alltså mer barmhärigt. Detta för att dessa hade ett sådant straff framför sig. Menar han bara att de skall göra själva handlingen skulle det ju bara innebära att de ännu snabbare kom till helvetet - alltså måste han mena att det vore bättre om de slutade existera.
    Säger inte Jesus förresten (eller är det någon annan stans i Bibeln?) på något annat ställe att det vore bättre för folk som gör en viss handling att inte ha blivit födda (osäker))?

    Min spontana lösning till tanke 1 och 2 är helt enkelt att den typ av existens som är i helvetet inte är någon existens värt dess namn, och alltså ingen på något sätt god sådan. Så någon "egentlig" existens kan knappast finnas i helvetet, då goda inslag där låter lite långsökt. Det förklarar även varför Jesus verkar mena att det kan vara bättre att inte "existera".

    (Detta är bara någta funderingar och inget jag bestämt vill hävda.)

     
  • At 5:45 em, Blogger Jacob said…

    1) Både den kristnes och den icke-troendes existens har sitt upphov i Gud och är således god, men det är den kristne som har ett liv med Gud, detta är en väsentlig skillnad.
    På samma sätt kan man då säga att helvetet som inte är total avsaknad av det goda utan ett (evigt) liv utan Gud. Och då kan helvetet inte vara total avsaknad av Gud i den meningen du vill få det till, dvs total avsaknad av det goda, för då skulle helvetet inte finnas alls och då motsäger man en 2000 år kristen tradition.

    2) Det bibelcitatet skulle lika gärna kunna tolkas som om att var bättre att han inte levde, vilket inte är detsamma som att inte existera. Och det är heller inget att förfäras över då Jesus brukade uttala sig drastiskt, jag tror inte att han verkligen menade att man skulle riva ut ena ögat om den förledde en.

    Angående din lösning så är jag på det klara med att existensen i himlen helt klart måste vara annorlunda än existensen i helvetet, jag kommer att tänka på C.S. Lewis bok "Den stora skilsmässan" där de förtappade är mer eller mindre spöklika former medan de frälsta har en fast och mer "materiell" existens.
    Dock måste tillståndet i helvetet vara en existens i nån form, annars skulle helvetet inte existera.

     
  • At 10:46 em, Blogger Kristina said…

    Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

     
  • At 10:48 em, Blogger Kristina said…

    1) Men Kyrkan lär att helvetet är "den eviga skilsmässan frå Gud" (Kat 1057), och är inte det det samma som en total avsaknad eller är jag ute och cyklar? Om sedan detta "goda inslag" finns, finns det i så fall fler goda inslag där? Förloras förresten inte "poängen" med helvetet, som just blir ett resultat av att Gud accepterar att människan inte vill ha något med henne att göra, lite "förlorad" om Gud ändå inverkar på hur detta gestaltar sig och därmed inte helt fullt ut accepterar människans svar? Jag skulle snarare se att det eviga tillståndet utan Gud som sagt inte är existens i den egentliga meningen. För konsekvensen om man sa att även detta typ av tillstånd skulle vara något gott då det är skapat av Gud skulle ju bli att även Djävulen är god eftersom även Djävulen är skapad av Gud?

    2) Njaa, visst använder sig Jesus ofta av "chockmetoden", men i detta sammanhang känns det som sagt inte troligt. Varför menar han på att det vore bättre att förinta sitt eget existerande? Jo, för att straffet man har att vänta är så mycket värre.

    Men som sagt: Detta är rätt lösa spekulationer från min sida och jag gör inget som helst anspråk på att dessa skulle vara sanna. Har jag i något avseende sagt emot Kyrkans lära böjer jag mig givetvis.

     
  • At 11:25 em, Blogger Jacob said…

    Enligt den helige Thomas av Aquino så existerar inte ondskan av sig självt utan alltid i förhållande till något gott, man skulle kunna jämföra det med en parasit som livnär sig på andra organismer. Jag säger det igen, ondskan är endast avsaknad av det goda, det är ren negation. Och om Gud har skapat allt så måste allt skapat vara gott, detta ser vi från skapelseberättelsen i första mosebok.
    Således när något eller någon är ond så saknas något som borde finnas där, men dess ontologiska grund är inte fundamentalt annorlunda från allt annat, således allt som existerar har en ontologisk grund som är god, inklusive djävulen. Detta hindrar dock inte det faktum att han är moraliskt fördärvad, eller som min etiklärare på Angelicum säger: "no damn good".
    Därför tror jag inte att det skulle vara bättre att inte existera, eftersom ondskan per definition är icke-existens.
    Många har svårt att se existensen som något fundamentalt gott, men det är egentligen inget annat än ett bejakande av Guds skapelse, och vi är ju inga gnostiker som tror att det finns två grundprinciper i universum, en god och en ond. Vi tror bara på en "grundprincip"(ett opassande namn egentligen, Gud, och Han är ju som bekant god.

     

Skicka en kommentar

<< Home