Glädjebud

Det har spekulerats mycket inom Katolska Kyrkan i Sverige att det nya missalet(boken med mässans texter) skulle ersätta den traditionella "Fader vår" med den nya "Vår Fader".
Detta har redan skett i den nya katolska bönboken Oremus, och nu skulle man alltså införa det i mässan.

Vår biskop har emellertid nyligen åtevänt från Rom, som det står om på stiftets hemsida, där han bl a frågade liturgikongregationen om detta, och de rekommenderade att vi höll oss till den traditionella "Fader vår".
Och vad blir resultatet? Jo, att den får stanna kvar.

Detta gör mig väldigt glad, det har talats mycket om ändringen från "frestelser" till "prövning", grekiskan har samma ord för båda, så det är lite knivigt.
Vad man dock allmänt kan säga är att frestelse ändå ses som något som lockar till synd, och som vi ber att bli befriade från. Prövning däremot syftar mera till lidanden eller motgångar, som vi ofta kan bli utsatta för och som kan få oss att växa i tron, det behöver inte vara något dåligt.

Jag föredrar också den gamla formen för att dess början "Fader vår" är mycket mer intim och famlijär än "Vår Fader", som snarare låter som om vi berättar för någon vem Gud är, och bönen ska ju vara vänd mot Gud. Därför tycker jag också att den traditionella formen är bättre om man i bönen vill förhålla sig till Gud på ett mer förtroligt sätt, som ett barn som talar till sin far.