Universalkyrkan
"The ontological priority of the Church universal appears to me to be almost self-evident, since the very concept of a particular church presupposes a universal Church to which it belongs, whereas the concept of the universal Church does not imply that it is made up of distinct particular churches."
Kardinal Avery Dulles SJ
Kardinal Avery Dulles SJ
posted by Jacob @ 11:57 em
3 Comments:
At 11:46 fm,
Anonym said…
Den kristan kyrkan är ett: den är Kristi kropp.
Vi är levande stenar i det bygge som Gud designat.
I detta hus finns många rum vilket uppenbaras till Johannes i Uppenbarelseboken.
Med det sagt så är det ändå så att varken historia eller trender eller vetenskapliga rön kan sätta Ordet ur funktion.
Trots allt är Jesus den samme idag , igår och för evigt.
Sanningen är inte kompromissbar.
Att en del av Kristi kropp hävdar att de är de enda som känner sanningen är högmod.
Vi är inte Gud, men vi har Gud (den Helige Ande) och Ordet (Jesus Kristus) som vår vägledning.
ALlt vi gör färgas av vår mänsliga sida, köttet, och därför kan vi aldrig säga att vi känner hela sanningen.
En eller som Paulus uttrycker det: vi ser det som i en spegel.
Att tro är inte förnuftigt:
Det är en dårskap för de otroende.
Vår uppgift är predika evangeliet, om omvändelse, visa på Jesus som den förlöser vår synd.
Att mha av Gud få människor at tro det otroliga och att se de osynliga.
Vi litar inte till vårt mänskliga förnuft i detta, utan till Gud.
Det var förnuftet som sade till Adam att han var naken. Han skämdes och gömde sig för Gud.
Skam och stolhet drev iväg människan från Gud. Och det gör den fortfarande.
At 12:10 em,
Anonym said…
Hej!
I ljuset av de olika försök att förena Krist Kropp i Sverige har jag följande fundering.
Angående helgon som många protestanter vänder sig emot (i okunskap kanske)
I den karismatiska rörelsen finns ett förnyat focus på tjänstegåvorna.
En del av detta är Påvens personliga predikant Raniero Cantalamessa.
Ett utryck för detta är att människor kommer fram i förbön.
Låt oss säga att någon i tjänst ber för sjuka och människor blir helade. Ge Gud äran!
Att Gud och de heliga ber för oss hela tiden det är självklart.
Men hur skall man förhålla sig till "levande" och döda helgon i detta perspektiv?
Ur ett perspektiv av föredöme har våra helgon ett stort värde, men i vad gäller förböner kanske det behövs en reflektion?
Trots allt står det ju in skriften att Jesus ber för oss hela tiden.
Detta är en seriös fråga.
At 7:19 em,
Jacob Astudillo said…
Svårt att addressera någon som är anonym, men jag ska svara på de frågorna i mitt nästa inlägg på bloggen.
Skicka en kommentar
<< Home