Den saknade länken i den apostoliska successionen

Charlotte Therese har i ett inlägg riktat uppmärksamheten mot att successionen för de katolska biskoparnas konsekration endast finns dokumenterade till 1500-talet, de flesta till en biskop vid namn Rebiba. Detta för att utmana Kyrkans anspråk på att ha apostolisk succession.
En av källorna hon ger är en hemsida av en forskare vid namn Charles Bransom(som för övrigt inte har några tvivel om att Katolska Kyrkan har apostolisk succession).
Så för att få större klarhet i frågan tog jag och mailade honom och han gav mig tre anledningar till varför man inte kan spåra successionen längre, 1) dåligt arkiverade dokument 2) förstörda dokument 3) oupptäckta dokument.

1) Arkiveringen förr gjordes väldigt slarvigt, ofta var biskoparna identifierade med sitt stift istället för sitt namn, och med såpass grova felstavningar att dokumentet blev värdelöst.
Ännu värre var det med kardinaler som antingen identifierades med sitt efternamn, sitt stift eller sin titulärkyrka i Rom. Detta orsakar stor förvirring hos forskarna som inte vet huruvida ett namn är någons efternamn, stift eller titulärkyrka, särskilt när allt är på latin.

2) Under första och andra världskriget förstördes många av stiftens arkiv, även av diverse naturkatastrofer.

3) Det finns många arkiv som ännu inte har blivit katalogiserade, Bransom ger ett exempel på de portugisiska stiftens dokument som finns på ett ställe vid namn Torre de Tomba.

Han menar att en bra anledning att tro att de "saknade" vigningarna har ägt rum är att de kunde inte utöva sina befogenheter som biskop utan att först ha blivit vigd. Och eftersom biskoparna var offentliga personer så skulle det ha orsakat stor skandal om de inte hade blivit korrekt vigda, och detta skulle ha lett till en reaktion hos den Heliga stolen som skulle ha kallat dem till sig för disciplinering. Men det verkar inte finnas några skäl till att tro att så har skett, utan avsaknaden av den sortens skandal med åtgärder från Rom verkar mer luta åt att det finns en obruten tradition av biskopsvigningar.

Sedan skriver han att det i slutändan är en fråga om tro, både för katoliker och ortodoxa.
Och så är det väl även med en sådan sak som evangelierna, de har en historisk trovärdighet men i slutändan är det en troshandling att acceptera dem.
Dock så är det av stor vikt både för Katolska och Ortodoxa Kyrkan att det finns en historisk kontinuitet mellan apostlarnas Kyrka och Kyrkan idag.
Och den som hävdar att denna historiska kontinuitet inte är av betydelse har inte förstått biskopsämbetets väsen eller dess koppling till Kyrkan.