Fiat Lux

En katolsk blogg på svenska

tisdag, juni 26, 2007

Blir alla människor frälsta?

Dagens evangelietext i mässan idag gjorde mig fundersam. Det var Matteusevangeliets sjunde kapitel vers tolv till fjorton som talade om den trånga porten och smala väg som få människor finner.
Min fundersamhet ligger i hur man ska förstå detta i ljuset av att Kyrkan hoppas på att alla människor ska räddas, hur kan detta ske om bara få människor finner vägen?
Min teori är att kanske ska denna "väg" förstås som den vi går här och nu, genom att leva i Kristi efterföljd i vårt vardagliga liv, och göra bruk av Kyrkans sakrament och i allt detta strävar efter helighet.
Detta är som många säkert vet väldigt krävande och metaforen av en trång port och smal väg blir då väldigt träffande, eftersom jag sannerligen ofta irrar bort mig från vägen just för att den är smal.
Min poäng är iallafall detta; När jag brukar höra den evangelietexten så brukar jag direkt tänka på vårt eskatologiska tillstånd, nämligen att endast några få kommer att bli räddade.
Men kanske är det snarare så att texten menar "pilgrimsfärden" mot Gud som vi går här och nu, texten kanske inte alls talar om vart vi kommer att hamna i evigheten, utan endast beskriver den tuffa utmaningen det innebär att vara kristen.

För innerst inne så tycker jag som Hans Urs von Balthasar, att det är den kristnes plikt att hoppas på allas räddning, ändå så drar jag mig från att fullt ut inta en sådan attityd eftersom det drar mot en apokatastasislära där helvetet i princip blir utplånat, vad händer då med människans fria vilja, och vad blir det då för mening med att vara kristen? Missionen skulle bli helt onödig.
Men Kristus dog ju faktiskt för alla människor, vilket innebär att alla har en chans att bli räddade, och det utan att läran om helvetet skulle undermineras eller någon annan lära för den delen.
Det kanske bara är våra hjärtan som inte förmår att hysa ett sådant barmhärtigt hopp, kanske vill vi göra som Dante och placera alla våra fiender i helvetet. "Dra åt helvete" är ju en ganska vanlig förolämpning.

Av den anledningen så kom jag att tänka på en fråga som utgör titeln på en av von Balthasars böcker:
"Dare we hope that all men will be saved?"

Vad svarar du på den frågan?

5 Comments:

  • At 10:53 fm, Blogger Z said…

    Ett gammalt förslag:

    På yttersta dagen blir de rättfärdiga odöpta räddade.

    Senaste koncilium på 60-talet började väl med något nytt:
    De slopade 'anatema:' på slutet.
    Inga fördömanden?
    Och konciliet är väl en dogm i sig? (jag vet inte riktigt, men så borde det väl vara?)

    Följaktligen drar jag slutsatsen att vi inte får fördöma någon som är odöpt.

     
  • At 12:02 em, Blogger Jacob said…

    Kyrkan har aldrig fördömt människor, varken på kocilier eller någon annanstans, däremot irrläror. Och det senaste konciliet gjorde inte detta, men det utplånar inte tidigare uttalanden av Kyrkan. Andra Vatikankonciliet måste alltid läsas i förhållande till helheten av Kyrkans tradition, inte bara välja bort de delar man inte vill ha och behålla dem som tilltalar en.

     
  • At 11:25 em, Blogger Kristina said…

    Svåra frågor. Dessutom kan det ju tyckas som att Bibeln är lite paradox då det här låter som nästan inga når frälsning, medan det på andra ställen låter som ungefär hälften (Matt 25:1-13, 31-46) gör det och på ytterligare andra ställen som att nästan alla gör det (2 Petrusbrevet 3:9).

    Min slutsats blir då att Bibeln inte har för avsikt att svara på frågan om hur många som skall bli räddade - däremot visar den oss vägen i ljuset av Kyrkans oavbrutna tradition.

    Jag håller med om att man alltid måste hoppas på allas räddning, men samtidigt lär inte Kyrkan ut att alla kommer att bli räddade. Det handlar ju tillslut om var och ens eget val. En person som absolut vägrar att förenas med Gud kommer ju inte Gud att tvinga till sig, utan den personens val kommer att respekteras. Om vi inte kunde säga nej till Gud vore ju även vårt ja meningslöst.

    Men, likväl måste vi hoppas och be för att alla skall bli räddade, både de som lever på jorden och de som dött.

     
  • At 10:47 fm, Blogger Jacob said…

    Kristina: Jag håller med om det du skriver, och jag måste bara klargöra att jag inte hävdar att Kyrkan lär ut att alla kommer att räddas, det vore heresi.
    Men om vi nu hoppas på allas frälsning så måste det innebära att möjligheten finns.

     
  • At 9:14 fm, Anonymous Anonym said…

    En förklaring som jag har hört är att Gud har en annan uppfattning om få och många. Saknas det en person i himmelriket så är det få som klarar sig, helt enkelt. För en person är evigt och oändligt älskad. Därför måste vi hoppas och be för alla människors frälsning och ankomst till himmelriket, även om det såklart inte finns några garantier för att det skulle bli så.

    Herrens frid!
    David

     

Skicka en kommentar

<< Home