Countrymusikens helande kraft

Jag såg en bit av Country Music Awards på TV igår, och jag måste erkänna att jag gillar den musiken, jag förstår inte varför den har ett så dåligt rykte.
Det är något med den lugna och nedstämda melodin och de sorgliga historierna som blottlägger det plågade hjärtat och går rakt in i ens eget, som Augustinus uttryckte det, Cor ad cor loquitur.
Vad är det som är så fascinerande? Kanske är det den katharsis, själens rening som Aristoteles menade att tragedin medförde.
Och liksom de grekiska tragedierna så är countrylåtarna fyllda av mänsklig dramatik och smärta.
Hur kan detta ha en så helande verkan?
Kanske vittnar detta något om trons sanning, det står ju skrivet Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag(Gal 6:2).
Delar vi varandras sorg så blir den kanske lättare att bära, det kan föra oss samman och lära oss att se Kristus i den andre. Kanske är countrymusiken våran Josef från Kyrene som hjälper oss att bära våra sorger och plågor som vi bär omkring oss som tunga kors.
Allt jag egentligen vill säga är, ge countrymusiken en chans.