Att försonas med Kyrkans historia

Det är förbryllande och samtidigt sorgligt hur medlemmar av Kyrkan misstror hennes auktoritet pga vad andra medlemmar har sagt och handlat under historien. Ett exempel jag blev medveten om för ett tag sedan är en kvinna på "Katolsk visions" diskussionsforum som skrev att Augustinus är bland det värsta som har hänt Kyrkan, och hänvisar då till hans kvinnosyn som skäl för detta. Man kommer att tänka på Shakespeare´s Hamlet där han skrev:

By their o'ergrowth of some complexion,
Oft' breaking down the pales and forts of reason,
Or, by some habit, that too much o'erleavens
The form of plausive manners, that these men
Carrying, I say, the stamp of one defect
Being nature's livery, or fortune's star,
His virtues else be they as pure as grace,
As infinite as man may undergo,
Shall in the general censure take corruption
From that particular fault...

Helgonen var ju sannerligen inte felfria här på jorden, men det är deras dygdiga exempel som inspirerar oss och ger dem trovärdighet, detta överskrider de fel de gjorde, även fast man inte ska tolera de felen.
Vad som är sorgligt är att en sådan attityd som uttrycktes på det forumet(och det finns där flera uttryck av den arten) verkar enligt mig spegla en misstro mot den auktoritet och befogenhet som Kyrkan har fått från Gud pga hennes syndiga medlemmars handlingar. Det är visserligen något man kan förstå då vår trovärdighet som förkunnare i hög grad beror på våra handlingar. Men varför kan folk inte förstå att Kyrkan inte kan reduceras till en mänsklig institution, varför kan de inte inse att hennes Gudomliga urspung gör att hennes förkunnelse förblir intakt, trots vår oförmåga att leva upp till den?

Hade vi förkunnat vårt eget budskap så kan jag förstå invändningen, men när det är Kristi evangelium vi för vidare så förstår jag inte hur man kan betvivla den av Gud givna befogenhet som Kyrkan har att på ett ofelbart sätt föra vidare ett budskap som Gud själv är upphov till av anledningen att påvar har syndat, att man har profiterat på avlat eller var negativt inställd till ekumeniken, osv ?
Många s.k. progressiva katoliker verkar inte vilja inse skillnaden mellan ordningsfrågor och lärofrågor, något jag vill komma tillbaka till i ett annat inlägg.
Men vad kan detta bero på? Tror de att vi människor är så pass fördärvade att Gud inte förmår att nå fram till oss med sanningen och att vi därmed är utlämnade åt oss själva att gissa oss fram till vad som är sant och rätt?

Jag vet inte, men det tycks vara så att deras oförmåga att försonas med Kyrkans historia har orsakat en misstro mot Kyrkans karaktärsdrag som "sanningens pelare och grundval"(1 Tim 3:15).
Och det är som sagt, sorgligt.