Svenska kyrkan och högkyrkligheten

Det är inte brukligt av mig att lägga mig i protestanternas förehavanden, men när vi nu ändå lever i ekumenikens tidsålder samt att de högkyrkliga gör anspråk på att vara katoliker så vill jag ändå uttrycka en åsikt om de högkyrkligas roll i Svenska kyrkan.

Jag vill börja med en liten thomistisk tanke om framställandet av gudomliga ting i konst o dyl.
Doctor Angelicus hävdade att ju mer absurd en gudsbild var, desto mindre troligt var det att den bilden förväxlades med Gud själv, vilket man ju är mån om att så inte skall ske, inga konstigheter här alltså.
Det är nu mitt vågade utspel kommer, jag skulle nämligen vilja tillämpa denna princip i synen på kyrkor, i detta fall den Svenska kyrkan.

Vi vet ju att brytningen mellan Svenska kyrkan och Katolska Kyrkan är total, vi erkänner ju inte deras ämbeten eller deras sakrament, förutom dopet. Det rör sig om betydligt mer än bara en schism. Visserligen är medlemmar av Svenska kyrkan som är korrekt döpta även medlemmar i Kristi mystiska kropp, men Svenska kyrkan som sådan kan inte ses som en synlig och konkret gestalt av Kristi Kyrka, vilket Katolska Kyrkan är på ett fullkomligt sätt. I denna mening är alltså Svenska kyrkan inte del av den sanna Kyrkan.
Detta har blivit mer och mer tydligt ju mer tiden gått, att Svenska kyrkan allt mer och mer släpper klassiska kristna läror och istället anpassar sig efter världen, jag tror inte att jag här behöver ge exempel.
Och när KG Hammar chockerade allmänheten med sitt förnekande(åtminstone starkt tvivlande) av t ex jungfrufödseln så blev det klart även för vanligt folk att vad Svenska kyrkan förkunnar inte längre har så mycket med kristen tro att göra. Folk blir mer och mer medvetna om att Svenska kyrkan inte är bärare av den Gudomliga uppenbarelsen, även fast det förvisso finns medlemmar som håller fast vid klassiska kristna läror.

Det är egentligen där skon klämmer, för när högkyrkliga står fast vid sina traditionella teologiska synsätt och katolska ritualer så vill de ge Svenska kyrkan en legitimitet som inte finns, med apostolisk succession, giltiga ämbeten osv, de gör alltså anspråk på att vara en del av Kyrkan med ett stort K.
Men det är ju tack vare personer som förre ärkebiskopen Hammar som den bilden har försvagats till förmån för en mer farsartad bild där nästan inget är beständigt(förutom att kvinnor har rätt att bli präster) och som knappast skulle kunna förväxlas med Kyrkan som dödsrikets portar aldrig skall få makt över(Matt 16:18).
I den meningen för Svenska kyrkans liberalisering något gott med sig, allt fler människor som praktiserar en traditionell kristen tro blir medvetna om att de inte har något där att göra. Svenska kyrkans absurda bild har gjort dem kapabla att särskilja den från Kristi Kyrka, precis som absurda gudsbilder gör folk medvetna om att de bilderna inte är Gud.
Det är precis detta som de högkyrkliga motverkar genom att de vill framställa Svenska kyrkan som katolsk.

P.S. Alla är välkomna att kritisera vad jag har skrivit, för jag är inte helt säker på detta och jag har nog t om överdrivit vissa saker för att dra tesen på sin spets. D.S.