En hjälte har åkt hem

Katolska Kyrkan är utan herde, vi sörjer den helige faderns bortgång.
Han var i sanning en stor man, Kristi ställföreträdare, som alltid kämpade för det absoluta människovärdet. Vissa berömde honom för det samtidigt som de kritiserade hans ställning(som inte bara är hans, utan hela Kyrkans) mot aborter, preventivmedel och homosexuella relationer för att bara ta upp de typiska exemplen. De förstår inte att de båda sakerna måste gå ihop, men de ser det inte för att de inte förstår människans sanna värdighet som Guds barn.
Han kämpade alltid mot de onda strukturer som fanns i världen, nazismen som ung, kommunismen som biskop, samt den aggresiva sekulariseringen och materialism som existerar i våra dagar som påve.

Hans värme, hans skarpa intellekt och djupa fromhet kommer aldrig att glömmas och få kan nog bestrida att Johannes Paulus II är en av de största påvarna som Kyrkan har haft. Låt oss därför be att näste påve lyckas följa det spår som Johannes Paulus den store gick när han vandrade i fiskarens skor. Låt mig till slut kommentera nånting jag läste igår, en hög pamp(inte säker på ordvalet) från RFSU som kritiserade påven för att han gjorde politik av sin övertygelse. Jag säger än sen då? Allt vad man gör är politik, han gjorde inte mindre politik än vad RFSU-kvinnan gör, så vad hon sade var bara hyckleri.

Det var inte många som skällde på påven när han kritiserade t ex Irakkriget. Nej, vad hon reagerade på är att han är mot aborter, preventivmedel, och andra saker som främjar promiskuitet, något som bl a RFSU verkar för. Men påven dansade aldrig efter den politiskt korrekta samhällets pipa, och tacka Gud för det, och må nästa påve vara lika djärv.